Under julmiddagen så dök frågan upp om vi runt bordet trodde att 2018 skulle bli ett bättre år än 2017. Det sägs ju att man inte ska prata politik eller religion under släktmiddagar, men frågan var ställd på ett sånt sätt att tolkningen var valfri. Sneaky. I mitt huvud passerade flera av årets nyheter förbi i revy, och det finns väl en anledning till att många politiker och viktiga personer har utsett 2017 som "terrorismens år". Mitt svar på frågan var inte att dra till med ett klämkäckt "Det kan bara bli bättre!", för jag vet att det alltid kan bli värre också. Dock så tror jag att det ligger något i talesättet att "Hoppet är det sista som överger en", så det fick bli mitt svar. Jag hoppas på att 2018 blir ett bättre år, inte bara på den världspolitiska planet, men också det personliga och privatekonomiska.
Jag ska ta och titta tillbaka på 2017 och försöka sammanställa vad jag lärt mig under året, och se om jag kan sätta upp några mål för 2018. Blir nog en lagom övning på flyget ner till den lilla alporten där det ska åkas sidor i några dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar